Nej, IMY vet inte hur många bevakningskameror det finns

IMY är tillsynsmyndighet för kamerabevakning. Det är vi som ska granska den kamerabevakning som finns i Sverige och se till att den sker lagenligt. Det är också vi som utfärdar tillstånd för den som vill sätta upp en bevakningskamera på en plats dit allmänheten har tillträde.

Då borde väl vi också veta hur många bevakningskameror det faktiskt finns?

Svaret på den frågan är nej. Vi har faktiskt inte någon aning om hur många bevakningskameror det finns uppsatta i Sverige. Det finns framför allt två orsaker till att vi inte vet det.

Tog över efter länsstyrelserna

Den första orsaken är att vi tog över uppgiften att utfärda tillstånd först i augusti 2018. Innan dess var det länsstyrelserna i landet som utfärdade tillstånd. De tillstånd som länsstyrelserna utfärdade innan augusti 2018 gäller ännu, om bevakningen fortfarande är tillståndspliktig. Länsstyrelserna har haft i uppdrag att utfärda tillstånd till kamerabevakning sedan 1970-talet medan vi haft det uppdraget i knappt fyra år.

IMY har inget fullständigt register över de tillstånd som länsstyrelserna har utfärdat. För att få veta vilka tillstånd som länsstyrelserna har meddelat får man istället vända sig till respektive länsstyrelse eller till den aktör som har fått tillståndet, exempelvis en fastighetsägare eller ett företag.

Det kan även tilläggas att alla tillstånd som vi eller länsstyrelserna utfärdat inte nödvändigtvis motsvaras av en faktisk användning av kamerabevakning. En del av tillstånden avser förmodligen platser som inte längre bevakas.

Det är alltså mycket svårt att skaffa sig en övergripande bild över hur många bevakningskameror som redan satt uppe innan vi tog över ansvaret för att utfärda tillstånd samt hur många som används idag.

Långt ifrån all kamerabevakning kräver tillstånd

Den andra orsaken till att vi inte vet hur många bevakningskameror det finns är att det inte alltid behövs tillstånd från oss för att få sätta upp en kamera. För att bevakningen ska vara tillståndspliktig krävs bland annat att sökanden är en myndighet eller utför en uppgift av allmänt intresse samt att bevakningen sker av en plats dit allmänheten har tillträde.

Detta innebär att den kamerabevakning som sker i exempelvis butiker och av privata företag oftast inte kräver tillstånd från IMY eftersom bevakningen inte utförs av en myndighet eller en aktör som utför en uppgift av allmänt intresse. Detsamma gäller kamerabevakning som utförs av bostadsrättsföreningar och privata hyresvärdar. Vidare behövs inget tillstånd från IMY för att kamerabevaka rena personalutrymmen, skolkorridorer och stängselförsedda områden där allmänheten inte får vistas.

Om en aktör sätter upp kameror som inte kräver något tillstånd behöver aktören inte heller anmäla bevakningen till IMY. Det gör det i praktiken omöjligt för IMY att ha kännedom om all kamerabevakning som sker i landet. 

Det är dock viktigt att påpeka att även kamerabevakning som inte är tillståndspliktig omfattas av samma regler i dataskyddsförordningen (GDPR) och kamerabevakningslagen som tillståndspliktig kamerabevakning, undantaget själva kravet på tillstånd. Här ansvarar den som planerar att bedriva bevakning som inte är tillståndspliktig själv för att kamerabevakningen följer gällande regler.

Under åren har det successivt skett flera förändringar av lagstiftningen som innebär att fallen då det krävs tillstånd för att få kamerabevaka har blivit färre. Exempelvis ändrades kamerabevakningslagen den 1 januari 2020 så att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen och Tullverket kan bedriva kamerabevakning utan tillstånd av IMY. Den 1 augusti samma år ändrades lagen igen så att bevakning i kollektivtrafik i många fall inte kräver tillstånd.  

De lagändringar som har skett har även medfört att vissa av de utfärdade tillstånden inte längre är aktuella eftersom aktören inte längre behöver ett tillstånd för att bedriva bevakningen enligt nu gällande regler. Detta leder till vissa svårigheter att jämföra tillståndsstatistik över tid.

Så vad vet IMY faktiskt om kamerabevakningen i Sverige?

Det vi vet är i all korthet hur många ansökningar om kameratillstånd som vi tar emot, hur vi hanterar dessa tillstånd och vad tillstånden rör för typ av bevakning. När det gäller de tillstånd som vi beviljar kan vi även summera dessa på kommunnivå.

Under förra året tog vi emot totalt 469 ansökningar om kameratillstånd. Under året avslutade vi 379 ansökningsärenden. Av dessa beviljades ungefär en tredjedel i sin helhet, en tredjedel delvis medan drygt var tionde ansökan avslogs helt.

Drygt var femte ansökan om tillstånd som vi behandlade förra året avvisades. Det gör vi när vi ser att den tänkta kamerabevakningen inte kräver tillstånd. Det kan till exempel handla om att kamerabevakningen i fråga inte innebär personbevakning, att kameran sitter på en plats dit allmänheten inte har tillträde eller att sökanden inte är en myndighet eller utför en uppgift av allmänt intresse. I vissa fall avvisar vi en ansökan därför att sökande, trots att vi begärt kompletteringar, har gjort en bristfällig ansökan.

Skolor i topp

De ansökningar som vi beviljade under förra året rör många olika typer av bevakningsområden. 107 av besluten rör bevakning av skolor, 47 beslut rör bevakning av gator och torg och 45 beslut rör kamerabevakning vid vårdinrättningar. Vi fattade även 33 beslut avseende fritidsanläggningar, 22 beslut om myndighetslokaler samt 18 beslut om skog och mark. Vidare fattades 17 beslut om parkeringar, 15 beslut om flerbostadshus samt 14 beslut angående återvinningscentraler. En stor del av besluten rör alltså kamerabevakning i skolor och så har det sett ut även tidigare år. Vi ser dock en tendens att en större andel av besluten avser bevakning av gator och torg än de har gjort de senaste åren.

Under andra halvan av år 2021 har vi sett ett ökat antal ansökningar om tillstånd till kamerabevakning. Samma ökning går inte att se när det gäller inkomna klagomål som rör kamerabevakning.

Anna Segerbäck, jurist på IMY:s kameragrupp