Klargörande från EU-domstolen om information vid kamerabevakning

Bakgrunden är ett beslut från IMY om Storstockholms lokaltrafiks (SL) användning av biljettkontrollanter med kroppskamera. IMY fann bland annat att SL brustit i sin information om personuppgiftsbehandlingen enligt artikel 13 i dataskyddsförordningen och beslutade om sanktionsavgift. Kammarrätten undanröjde sanktionsavgiften i den delen eftersom de ansåg att det istället var artikel 14 som var tillämplig i ärendet. IMY överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som har inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen gällande vilken bestämmelse som är tillämplig.

EU-domstolen bekräftar nu IMY:s tolkning att det är artikel 13 som ska tillämpas vid kamerabevakning, inte artikel 14. Av det följer bland annat ett tydligt krav på att information ska lämnas omedelbart när bevakningen sker samt att möjligheterna till undantag från informationsplikten är mycket begränsade.

– Även om domen inte innebär någon förändring mot hur IMY ansett att bestämmelserna ska tolkas och tillämpas, så har ett oklart rättsläge retts ut vilket är välkommet. Det här ärendet handlar om kroppskameror men vår tolkning är att slutsatserna i domen blir tillämpliga på kamerabevakning generellt och även på annan typ av insamling av personuppgifter som sker genom observation, säger Andreas Persson, avdelningsjurist på IMY.

Målet är det första i EU-domstolen där IMY är part. Det är nu upp till Högsta förvaltningsdomstolen att ta ställning till hur frågan om SL brustit i sin informationslämning enligt artikel 13 ska avgöras i den nationella domstolsprocessen.