Schengens informationssystem – SIS II
I Schengens informationssystem kan varje medlemsstat föra in uppgifter om personer och vissa föremål som är efterlysta eller eftersökta med en begäran om att en särskild åtgärd ska vidtas om personen eller föremålet påträffas.
Syftet med Schengens informationssystem är att säkerställa att den fria rörligheten inom Schengenområdet sker under bevarande av rättvisa, allmän ordning en hög säkerhet inom unionen.
Utöver de flesta EU-medlemsstater deltar även Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz i Schengensamarbetet.
Uppgifterna lagras i en central databas
Uppgifterna lagras i en central databas som hanteras av Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA). Dessa uppgifter finns sedan tillgängliga för behöriga myndigheter i Schengenländerna.
Personuppgifter i den centrala databasen är begränsade och innehåller bara den information som är nödvändig för att identifiera en person och för att fastställa vilken åtgärd som ska vidtas. I många fall behövs ytterligare information (så kallad ”tilläggsinformation”) för att kunna bistå en annan medlemsstat med en begärd åtgärd.
Regler som styr Schengens informationssystem
EU:s regelverk om Schengens informationssystem styrs idag huvudsakligen av tre EU-förordningar som är direkt tillämpliga i alla medlemsstater:
• polisförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU).
I polisförordningen regleras när medlemsstaterna får föra in uppgifter om en person eller ett föremål i SIS II och hur dessa uppgifter får behandlas eller utbytas inom ramen för brottsbekämpande och straffrättsligt samarbete.
Följande kategorier av personer får registreras i SIS II med stöd av polisförordningen:
- personer som är efterlysta eller ska gripas och överlämnas eller utlämnas
- försvunna personer eller sårbara personer som behöver hindras från att resa
- personer som söks för att delta i ett rättsligt förfarande
- personer och föremål som söks för diskreta kontroller, undersökningskontroller eller särskilda kontroller
- okända efterlysta personer som söks för identifiering i enlighet med nationell rätt.
I SIS II finns även uppgifter om diverse objekt som är anmälda försvunna, stulna eller på annat sätt är eftersökta och ska beslagtas eller användas som bevismaterial i brottmål. Det kan handla om pass och andra ID-handlingar, fordon, vapen, industritillbehör, båtar och båtmotorer, registreringsskyltar m.m.
• gränsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006)
Gränsförordningen reglerar villkor och förfarande för att införa registreringar i SIS II om tredjelandsmedborgare som stöd för att neka inresa och vistelse på medlemsstaternas territorium. Det kan antingen handla om att den berörda tredjelandsmedborgaren har ett återreseförbud eller att personen bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Effekten av en registrering om nekad inresa och vistelse är att den berörda tredjelandsmedborgaren kommer att nekas inresa och vistelse inom Schengenområdet.
• återvändandeförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna). I återvändandeförordningen regleras SIS-registreringar om tredjelandsmedborgare som inte har rätt att vistas i medlemsstaterna på grund av ett gällande avvisnings- eller utvisningsbeslut.
Kompletterande nationella regler finns huvudsakligen i lagen (2021:1187) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om Schengens informationssystem.
Ansvariga för tillsynen är EDPS, nationella dataskyddsmyndigheter och CSC
Tillsynen över hanteringen av uppgifter i SIS delas mellan den europeiska datatillsynsmannen (EDPS) och EU-ländernas nationella dataskyddsmyndigheter.
EDPS ansvarar för tillsyn av den centrala databasen och nationella dataskyddsmyndigheter ser till att det egna landets myndigheter hanterar uppgifterna i SIS på rätt sätt. Det betyder att IMY har tillsyn över svenska myndigheters hantering av uppgifter i SIS. De nationella dataskyddsmyndigheterna och EDPS samarbetar i tillsynsfrågor gällande SIS och andra storskaliga IT-system genom en särskild grupp – Coordinated Supervision Committee (CSC).
Legal Framework - Coordinated Supervision Committee | European Data Protection Board (europa.eu)
Rättigheter för dig som registrerad
Du som är registrerad har rätt att få reda på vilka uppgifter om dig som finns i SIS II. Som registrerad har du också möjlighet att begära att de uppgifter som finns i SIS II ska rättas, raderas eller begränsas.
I Sverige är det i första hand Polismyndigheten och i vissa fall Migrationsverket som är ansvariga myndigheter för den personuppgiftsbehandling i den svenska nationella delen av Schengens informationssystem som dessa myndigheter utför.
Polismyndigheten: Dina rättigheter vid behandling av personuppgifter
Migrationsverket: Behandling av personuppgifter
Om du har vänt dig till Polismyndigheten eller Migrationsverket men är missnöjd med hur din begäran har behandlats kan du skicka in ett klagomål till IMY.
Uppgifter i SIS II kan i vissa fall skyddas av sekretess som hindrar dig från att ta del av dem. Du kan i så fall vända dig till IMY och begära att vi å dina vägnar kontrollerar att uppgifter om dig är korrekta och att det finns stöd i lag för att behandla dem. Det kallas för laglighetskontroll.